Gammelmedia idag står för något dammigt och tråkigt. Ett sätt att kommunicera som är enkelriktat och förlegat. Motpolen är de nya, moderna och sociala medierna. Där alla har rätt att tycka. Där demokrati råder.
Men för mig handlar inte journalistik om mycket vilken kanal man väljer. Det handlar om att ha en uppgift i samhället, att lyfta fram saker som medborgare i en demokrati behöver veta.
Idag kan du få nyheter var som helst, när som helst – och av vem som helst. Förstahandsinformation från någon som var med när stationen bombhotades eller som såg busskrocken på nära håll borde ju vara korrekt och trovärdig?
Problemet är bara att när de flesta privatpersoner är aktiva i sociala medier gör de det just i egenskap av privatpersoner. De har inga etiska regler och skyldigheter att rätta sig efter. De behöver inte vara objektiva eller hålla en distans till dem de skriver om. De behöver knappast funderat över att deras lojalitet ska ligga hos medborgarna, eller att de måste verifiera sina källor.
Eller som Kovach och Rosentiel skriver:
In the end, the discipline of verification is what separates journalism from entertainment, propaganda, fiction, or art.
* * *
Som jag ser det är de sociala medierna inte ett hot mot journalistiken. Jag tror att de flesta människor mycket väl kan skilja på journalistiska fakta och privatpersoners reflektioner. Det går dessutom alldeles utmärkt att använda andra kanaler än gammelmedias för seriös journalistik. Men man måste vara mycket tydligare med vem man är och varför man skriver än som journalist på en dagstidning.Än så länge finns förtroendet kvar för gammelmedia. Men när mediebruset växer tycker jag att det blir viktigare än någonsin för journalistkåren att komma överens om vilka etiska regler som gäller – och följa dem. Börjar de etablerade medieinstitutionerna tumma på de etiska reglerna finns det stor risk att gränsen mellan nyheter och underhållning suddas ut. Och då får vi det problemet som 25 av USAs mest inflytelserika journalister stod inför när de möttes på Harvard University, att människor tappar förtroendet.
Kovachs och Rosentiels nio punkter för god journalistik är på många sätt självklara. De har många likheter med de etiska reglerna vi har och borde vara vägledande för alla som vill arbeta med journalistik. För seriösa journalister överger inte de journalistiska principerna, oavsett kanal.
Hej Jessica,
SvaraRaderaVilket bra inlägg. Jag håller verkligen med dig i din slutsats att det inte är kanalen som avgör om det är god journalistik, utan det faktum att journalisten har hållit sig till de journalistika principerna.
/Anna Björnson
Du skrev ganska mycket av det jag också tänkte på, framför allt om demokrati och närhet till nyheterna. På ett sätt tycker jag att det är en styrka att man inte behöver källor och skyldigheter, utan att man just är fri från det.
SvaraRadera// Linnea Ornstein
Bra inlägg - jag håller med - de sociala medierna är inte ett hot mot de traditionella medierna. Det är en positiv utveckling av demokratin tycker jag! Men att riktlinjer inom journalistiken bör finnas och att folk nog har förstånd att se skillnaden själva =)
SvaraRaderaHej Jessica,
SvaraRaderavilket bra inlägg. Visst bör journalister se över de etiska reglerna. Kvällspressen är ofta farligt nära kanten av vad som jag anser vara okej. Precis som du skriver så håller gränsen mellan nyheter och underhållning på att suddas ut. Vid tragiska mord "gottar" kvälltidningarna ner sig i mördare och offers privatliv till den gräns att det känns väldigt osmakligt. Sedan tycker jag även att det är intressant att du skriver att journalister kan vara seriösa - oavsett kanal. Självklart är det så!